smilingredlips

før en timme sedan var allt bra, nu kænns allt så sjukt dåligt. så trøtt på dehær jobbet, så trøtt på mig sjælv. att jag alltid måste vara så puckad å sæga før mkt? varfør kan jag inte bara svælja min ilska och irritation? måste alltid sæga de jag tkr. hoppas att de inte ær førsent.. men de kanske vore lika væl? vet ændå att jag kommer såra i slutet, drømmer mig bort till något som aldrig kommer existera, patetiskt.