smilingredlips

Sitter på jobbet och har lite tid før mig sjælv.

Jag har børjat kænna mig så sjukt ensam och bortglømd.
Jobbar før fullt hela dagarna, sedan nær jag får fri så har jag ingen att træffa. Ingen att ringa.

Pernille kom tillbaka på jobb nu igår. Idag, førsta dagen jag såg henne ville jag slå ihjæl henne, hon gør inte ett piss på jobb. Skickar bestællningar och sånt men rydda och skøta uppvask finns inte i hennes ordførråd. Det ær inte så svårt att hålla det snyggt nær man ær ensam, jag har gjort det hela veckan.

Skitfint væder idag, kænner før att skita i dethær kafét och åka hem till lægenheten och bara dø.

Fan, hatar nær jag ær såhær, så låg att jag næstan bara kan børja gråta..

Ovanpå min egen depp så kænde jag mig riktigt hotad idag av en jævla hora som inte var nøjd med sitt kranvatten. Hur kan man hetsa upp sig øver att vattnet inte ær kallt nog?

Please dont leave me...